Man tappade orken en del förra året när man igen förlorade en unghäst. Denna gång efter en skada som uppstod i sommarhagen. Damen hade troligen halkat eller liknande för vi såg en smäll i staketet och när vi sedan åkte in och kollade upp henne för hon ändrade sig sakta i kroppen visade det sig att menisken i låret var helt avsliten och så pass rejält att det inte skulle gå att återställa så pass att hon skulle kunna få ett värdigt liv ens som mulle eller sällskap.
Fick mig att tappa modet lite och bara ge upp vilket inte funkar så bra när man är en hästtjej som jag är och lever för att vara i stallet och pyssla. Men tog några månaders paus, låste in allt hästrelaterat i garaget och bara deppade en tid och tog tiden till att snarare arbeta ihjäl mig och gick knappt ut mer än för ibland träffa lite vänner. Dock i december hände något och man blev hästägare igen. Hittade en ful älgliknande figur som sökte hem och strax före jul flyttade Dante in i stallet.
Dante hade inga papper, inget chip, ingen stam, ingenting. Så allt detta har vi ordnat i januari åt honom. Slutet av december flyttade även Linan in som kommer från samma stall som Trassel. Otroligt söt donna som ska utbildas och sen får vi se vart det tar oss. Båda är nu vaccinerade och tänderna kollades med och redo för en framtid. Ska boka inridning av Dante tänkte jag för det gör jag inte själv, lite för tung för det i mina ögon. Men ska börja rida igång Linan nu.
Vi hade lite otur med att Dante blev rejält snorig i slutet februari och slutade med provtagningar som visade på sk Falsk Kvarka så vårt stall blev lite isolerat och han så snorig och rosslig att man fick ta en paus från träningen med honom. Nu på torsdag öppnar vi upp igen och sista veckan i alla fall fått en ridbana att tillgå så longerat honom 2 gånger och henne en gång samt igår gick hon och jag en promenad runt hagarna för se på allt spännande som fanns där och läsa av hur hon reagerar på nya saker.
Grävskopa och staket och träd, inga problem men nån jävel hade byggt ett terränghinder med hål ner i marken på, det var väldigt skumt att gå förbi men annars var hon rätt cool men glad man inte satt på första gången för kände hon ändå sökte lite stöd av mig när vi promenerade på. Dock nog varit lättare sitta på för jag med min hälsporre hade inte riktigt samma takt som donnan så hon knuffa mig lite i ryggen på stigen när vi inte kunde gå i bredd. Men gick bra och skönt låta Dante öva på att vara ensam i hagen lite med.
Så detta är livet, 2 hästar i mitt liv igen och tillbaka på gymmet igen.
